Vår stabile busschaufför väntade med den numera välbekanta vita turistbussen utanför hotellet vid nio-snåret. Vi snirklade oss ut ur Bethlehem och vidare längre och längre ut på landet. Ju längre vi åkte desto mindre och smalare blev vägarna tills de till slut inte var mycket bredare än att bussen precis kunde ta sig runt i de skarpa svängarna. Det var knappt att vi trodde våra ögon då vi fick möte av en likadan vit turistbuss och klarade passagen med några centimeter utan att köra i diket.

Så fort vi stannat vid vandringsledens början flockades försäljare och män som erbjöd "åsnetaxis" runt bussens dörrar. Efter mycket fotograferande framför de otroliga klipporna och ravinerna började vandringen. Dagens pärla på frälsarkransen var ökenpärlan och vi fick verkligen uppleva en äkta öken. Prognosen hade utlovat 28 grader men i den strålande solen och med klippväggen på vänster sida kändes det som närmare 50... Solen gassade där vi i tystnad traskade fram på den smala stigen. Att kasta en sten över kanten och vänta flera sekunder innan den träffar stenarna någonstans långt där nere är en ganska mäktig, och skrämmande, känsla.

Under ökenvandringen träffade vi på en del spännande saker:
1. En skock olydiga men väldigt söta killingar som trängde sig förbi oss på vägen.
2. En åsna utan förare som följde oss mer eller mindre hela leden.
3. Tre charmiga ungar från beduinbyn intill leden som lyckades få oss att ge bort alla våra småpengar (och min hatt) med ett leende. Leendet byttes dock mot desperata ögon då resten av byns barn kom springande efter oss ropandes: "one shekel, one shekel!". Något som inte undgick en enda en av oss var att detta är barn som inte på långa vägar har samma förutsättningar som oss i Sverige. Det är svårt att förstå hur olik denna plats är det vi är vana vid och hur människorna lever utan att vara här och se det med egna ögon. Jag känner verkligen att jag lär mig massor varje dag här och är extremt tacksam över att jag fått chansen att åka.

Efter mer än två timmar i öknen med brännande sol uppskattar man vatten och skugga på ett helt nytt sätt. Även eftermiddagen bjöd på en väldigt spännande och efterlängtad aktivitet, men det ska Alex skriva mer om.
Over and out!

//Josefine
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej