Efter en förmiddag spenderad åtskilda var det nu dags för återförening och vi möttes vid Gordon's Golgata - en alternativ plats till Jesus gravplats enligt de som arbetade där och säkert en hel del andra. Arbetarna på stället hade ett motto som enkelt kan uppfattas som komiskt och som var något i stil med "vi säger inte att det är så, men vi säger att det kan mycket möjligt vara så". Något som jag tror vi alla fann lite tråkigt var guiden som talade svenska. Vi hade nämligen hört så mycket om de roliga britterna som skulle guida och som Linn sa senare under kvällen, så kändes det lite som att vi var tvungna att låtsas vara glada över faktumet att vi fick en svensktalande guide på grund av att han såg så genuint lycklig ut över att ha fått en grupp som talade samma modersmål som han själv.

Platsen skilde sig markant från de tidigare besökta och detta var mycket mer den bild som man målat upp för sig själv när man läst ur bibeln. Förutom den intressanta föreläsningen som vi fick drogs Andreas, Björn och jag även in i ett samtal med några kanadensare som gladeligen ställde frågor om vår resa och härkomst.

Efter besöket var det dags för hemvärd som för första gången bestod av lokaltrafik. Systemet med tidtabeller och avgångstider kunde vi lägga bakom oss när de, på grund av att vi var så pass många, hämtade dit bussen direkt.

Väl tillbaka på hotellet fick vi endast en kort stund på oss innan det var dags för middag. Vi begav oss till en restaurang som befann sig på åttonde våningen av ett hotell. Utsikten var otrolig och bestod av lampor från de olika bostäderna i staden, som alla täckte synen likt stjärnor på en natthimmel.

Efter middagen och efter mässan som vi firade på högsta våningen av vårt hotell drog jag själv och några andra ur gruppen till Leifs väns affär, som om vi inte hade gjort tillräckligt under dagen. Tio minuters promenad senare befann vi oss i en mysig liten affär där allt som kunde tänkas komma på såldes och vi bjöds på te. Tanken slog mig vilken skillnad det faktiskt är på oss svenskar gentemot palestinierna och det skulle varit en lögn om jag sa att jag inte önskade att vi var mer som dem. Trots deras dagliga kamp och svårigheter har vi inte bemötts av annat än glädje och omtänksamhet, vilket är beundransvärt. En stund senare var det återigen dags för hemfärd och några shequels fattigare men några prylar, och kanske även vänner, rikare lämnade vi affären och ägaren som påminde så mycket om Karim från comviq-reklamen. En fin dag med ett väldigt fint avslut helt enkelt.

/Belinda

3 kommentarer

Nicke

17 Apr 2014 11:07

Att döma av de inläggen man läst så låter det som att ni verkligen får "känna på" historia med olika inslag av glädje och sorg.
Precis som du säger Belinda så hade det inte skadat med mindre "tänka-på-sig-själv-attityd" här hemma i Norden.
Jag känner lite avund till er och den resa ni gör. Fantastiskt roligt att följa!

P & G

20 Apr 2014 10:12

Fantatiskt att följa er resa genom bloggen. Du skriver som om man var på plats själv,härligt. Ta till dig alla uppleverser,så mycket du kan-det blir ett minne för livet !

Anonym

20 Apr 2014 10:14

Du skriver som om jag var med er,

Så otroligt målande.

Fortsätt i Jesus spår

Kommentera

Publiceras ej