Efter att vi var på Tent of Nation åkte vid med buss till staden Husan. Där var det en man som hette Nasser som arbetade som socialarbetare. Han arbetar med ungdomar som har suttit i fängelse eller har missbruksproblem. Han berättade många intressanta saker, som till exempel att folk som bodde i byn bara hade tillgång till läkare 2 gånger om dan, 3 gånger i veckan. 
Vi blev även bjudna på dricka, en mörk som var ganska söt som smakade bamsetandkräm och en gul som smakade citron och mint. Absolut värt att testa för dig som inte testat!
Efter pratstunden åkte vi runt och åkte omkring. Några män/unga män åkte med oss i bussen, och det kändes som om det bara blev fler och fler. Dom visade oss skolor och hus, sedan åkte vi ner till deras dal där dom odlade. Där gick vi runt hel dalen. Det var så fint! Vi drack vatten ur en källa också! Det var jättevarmt och jag blev solbränd! I dalen frågade en av killarna om dom fick ta ett kort med mig, så jag tog jag kort med en av killarna. Folk började prata med varandra, och det visade sig att Nathanael hade mycket gemensamt med en av killarna som visade sig vara lika gammal och hade träffat Nathanaels kompis. 
Några i våran grupp blev även tillfrågade om dom fick läggas till på Facebook. Svaret var lite oklart... 
Sedan åkte vi tillbaka och det blev mer foton, inte bara av oss svenskar utan även av de palestinska killarna. 
Det var blandade känslor av att vara bland andra ungdomar i Palestina. Lite läskigt när man var för tunnt klädd och någon fotograferade i smyg... Men det var samtidigt kul att vara exotisk bland dem. För i Sverige lägger ju ingen märke till en knappt för att alla ser likadana ut! 

Det var inte jättesvårt att kommunicera med dem, de pratade ju engelska, men ibland kunde man bli lite osäker för att dom pratade på ett arabiskt "uttal" eller dialekt. Och då visste man inte vad dem sa. Men annars var det helt OK! Trevliga var dom! Och alla i byn kollade efter bussen när vi åkte omkring. Tydligen hade ryktet spridit sig att gäster var på gång! 


tack och hej leverpastej // Theresa 

Kommentera

Publiceras ej