Lundby on tour

Idag gick våra planer lite åt skogen i planeringen, men det gjorde faktiskt inte så mycket. Igår delades vi i grupper och de som varit här i israel tidigare fick åka till ett förintelsemuseum, medan vi andra såg olivberget och annat. Men tack vare förändringen idag fick även vi andra möjligheten att besöka museet. Efter lunchen var alla mätta och supertaggade. Vi tog vagnen och lämnade de övriga åt shopping i Jerusalem. När vi kom av vagnen efter ca 20 minuter tappade vi snabbt bort Philip och Alexander som sprang iväg med en egen guide som de hittat på vägen. Den lilla korta mannen ville gärna visa dem en liten by någonstans i närheten. Men tur nog så valde killarna att vandra med oss istället. När vi kom till museet mötte vi dock stor besvikelse. Vi förstod först inte vart vi skulle gå men tänkte att det var ju ändå gratis så det var väl bara att gå in. Vi blev då stoppade och ombedda att gå till receptionen. Och där kom chocken; Vi fick inte komma in för mannen i receptionen. Argumenten för detta var att vi var för unga, hade ingen guide och var för många. Detta kändes dock enbart som "ursäkter" då han tyckt vi enbart klampat in och varit respektlösa. Vi förklarade situationen och sa att vi helt enkelt inte vetat vart vi skulle gå. Han bad oss då (mycket otrevligt) att lämna. Några av oss tyckte då att vår långa resa dit hade varit onödig och kände att mannen tog en once in a lifetime upplevelse från oss enbart för att han inte "kände" för att släppa in oss. Efter något försök att komma in blev det till en debatt med mannen. Han sa att vi vanärade han och alla där och att vi var respektlösa. Vi sa självklart att detta inte var vår avsikt och vägrade ge oss trots att många av oss gett upp och satt sig utanför. Efter ca 25min kommer en ny chock; vi blir faktiskt insläppta. Detta hade också dragit ner vårt humör en del. Men vi försökte ändå göra det bästa av situationen. Och tro mig, kämpandet in var mödan värt. Vi fick se och läsa om förintelsen på ett helt nytt sätt och jag lärde mig otroligt mycket nytt. Ens hjärna gick på högvarv då den så snabbt som möjligt försökte observera allt som gick så snabbt som möjligt då vi förlorat mycket tid. Vi tjuvlyssnade till och med lite halvdiskret på en engelsk guide, hehe.
Man förstod där inne att, religion är ett val, att födas i en folkgrupp är inte det.
Att gå där inne var sjukt, då de hade efterliknat rum och gator från andra världskriget. Tråkigt nog fick man inte ta några bilder. Ingen av oss vågade ens försöka då de anställda redan ogillade oss känns synd att vårt första riktiga möte/kommunikation med en jude blev så totalt misslyckat. Men känslan av det gick bort efter vår middag då vi mötte en judinna, Sara Yarden. Det var super intressant att få höra om judendom och se hur en jude såg på konflikten mellan Israel och Palestina. Något som hon sa som verkligen fastnade hos mig var "jag tycker inte att muren är fel, den är ett skydd. Jag tycker dock att det är dåligt att den inte ligger där den ska". Att höra henne tror jag hade en positiv inflytande på oss. Kvällen slutade med med att vi alla åkte hem och hade en mysig mässa. Nu sitter vi alla och krigar i lobbyn om det lilla internet som finns.

//joline