Förväntningar är svåra, ibland är de för höga och ibland är de för låga, ibland leder de till besvikelse och ibland till positiva överraskningar. Om åtta dagar sätter vi oss på ett plan till Israel, nu när det börjar närma sig, känns det som att jag hade behövt ännu mer tid för att reda ut alla mina förväntningar.
Vi ska göra en resa som jag inte förväntar mig ska likna något jag tidigare har varit med om. Jag är fylld av positiva förväntningar och förhoppningar om hur bra resan kommer att bli och hur kul vi kommer ha det tillsammans. Jag är också lite skakig, orolig över det som jag vet att vi kommer få möta när vi kommer fram. Orättvisor i mängder, vakter med vapen och spänning mellan folkgrupperna. Jag är nervös över hur jag kommer reagera, det jobbigaste kommer nog vara att få känna sig fullkomligt och totalt maktlös. Att få titta utan att kunna göra något, utan att kunna förändra i stunden.
Jag ser fram emot intressanta möten med människor som har mycket att berätta och att få uppleva saker som får mig att förstå, och se på världen från ett nytt perspektiv. Mina vänner som har varit där tidigare har berättat att man inte är samma människa när man kommer hem, så påverka mig kommer resan med all säkerhet göra. Mina förväntningar är alltså väldigt blandade, både höga och låga. Det känns bra! Jag är fullgarderad i förväntningsväg. Inga förväntningar kommer vara för höga och heller inte för låga. Jag är övertygad att resan kommer bli bra, jättebra faktiskt!
//Antonia
Kommentera