Dagen började 07.30 då jag och min rumskompis Joline fick gå upp ur sängen både en och två gånger. Vi gick sedan på bussen med vår välbekanta chaffis som körde oss in till Jerusalem för att hämta upp Angela Godfried Goldstein. Angela berättade att hon var av judisk härkomst men religiöst kristen och Israelier. Med henne på bussen förvandlades våran transport till en guidad turistbuss. Vi fick åka mellan östra och västra Jerusalem, Angela berättade om skillnaden mellan dessa områden. Den östra delen är Palestinsk och den västra delen är Israelisk. Skillnaden på område och område var stor. För att få se ännu mer åkte vi vidare till en israelisk bosättning. En oas på Västbanken med taggtråd och vakt. Det var fina hus och rabatter med färgglada blommor. Barn i flätor eller kippa hoppade hage och kastade boll på framsidorna av husen. Nästa stopp var på ett rivet beduinläger där barnen lekte i resterna av sina hus som blivit förstört av Israeler. Vi åkte vidare till ett annat beduinläger där vi blev varmt välkomnade och det serverades lunch bestående av kyckling, getost, sallad, ägg och bröd. Vi satt på golvet och åt med händerna medan en man berättade om deras situation och deras sätt att leva på. Det var femte gången Angela hade besökt dessa beduiner och andra gången hon tog med sig folk dit. Yahalin släkten var otroligt vänliga och mannen som vi fick träffa hälsade oss välkomna med jämna mellanrum under hela vistelsen. Angela berättade att beduinfolket har i sin kultur att vara öppenhjärtade för i öknen är man sårbar och har inte råd med fiender. Ändå har detta folket människor som förstör deras hus och ägor. De har fått rivningsorder på alla sina hus som egentligen bara är skjul.
Israel bygger många illegala bosättningar på palestinsk mark och antalet ökar snabbt. Enligt Angela är det inte förvånande att de reaktioner som sker uppkommer. Är motsatsen till kärlek hat? Måste folken hata varandra? Angela berättade att majoriteten av folket vill kunna leva i fred, därför blir det extra sorgligt att situationen just nu verkar sakna lösning och även motivation till att finna en lösning. Som Sarah Yarden berättade igår så märker inte en vanlig israel av orättvisorna som palestinierna upplever och därför är det inte många som reagerar. För israelerna har ju en lugn fungerande vardag och då blir det lätt att blunda för verkligheten.
Vi har idag fått möta massor med kärlek, människor som är kärleksfulla, även om de varje dag möter hat. Jag hoppas, hoppas verkligen att folket i Israel och Palestina kan byta hatet mot kärlek. Jag säger som palestinierna, "Shalom", deras hälsningsfras på arabiska som även betyder fred.
//Antonia
Kommentera